Grundläggande materialegenskaper
Kärnsammansättning: Bildas genom hög-temperatursintring av järnoxid (Fe₂O₃) med metalloxider som mangan, zink och nickel; klassificeras som ett magnetiskt kompositoxidmaterial.
Hög resistivitet: Resistiviteten sträcker sig från 10² till 10⁸ Ω·m-mycket högre än den för metalliska magnetiska material- vilket möjliggör betydande undertryckande av virvelströmsförluster och lämplighet för hög-tillämpningar.
Magnetisk domänmagnetiseringsmekanism: Kristallgitterstrukturen hos interna magnetiska joner bildar ordnade magnetiska domäner; under ett externt magnetfält förskjuts domänväggarna och domänerna anpassas om, vilket genererar makroskopisk magnetisering.
Kärnelektromagnetiska arbetsmekanismer
Komplex permeabilitet: Permeabilitet uttrycks som ett komplext tal (μ=μ' - jμ"); den reella delen (μ') representerar magnetfältets energilagringskapacitet, medan den imaginära delen (μ") kännetecknar elektromagnetisk energiförlust.
Hög-energiförlustmekanism: I ett alternerande hög-magnetfält genomgår interna magnetiska domäner snabb vändning och friktion, vilket omvandlar hög-elektromagnetisk vågenergi till avledd värme; typiska värden för μ" är runt 50–200 (vid 100 MHz).
Frekvensresponsegenskaper: Initial permeabilitet sträcker sig från 100 till 5 000 inom området 1 MHz–1 GHz; permeabiliteten minskar gradvis när frekvensen stiger, i enlighet med Snoeks gräns.
